Jag har fått in en fot!

Haha! Pappa ringde igår kväll:
P- Vill du ha jobb?
A - Va? Ja, självklart!
Blaa blaa (han förklarade vilka han hade träffat på byn å pratat med...)
P -Så du kunde ringa henne så berättar hon mer..
A -Okejs!

Jag ringde upp den här tjejen som jobabr som personlig assisten hos en förstådshandikappad tjeja. Allt verkade bra å de behövde ha in folk nu på en gång. Men allt är så nytt de har bara hållt på i ca 2 veckor, så de vet inte hur mycket jobb det blir än riktigt.. men jag ska iallafall å träffa de som har hand om det idag, Giva Assistans, så på lördag börjar jag mitt första pass kl.15 å går inte av förrän på söndag kl. 15!! :0 men det ska nog ordna sig.. Det ända jag grunnar på är hur det ska gå med/för E.. Blir även jobbigt eftersom H jobbar alla måndag- och onsdagskvällar varje vecka, samt varannan fredagkväll å var fjärde lördagkväll... men vi får väl hoppas på snälla far- och morföräldrar! =)
Men så är det, när man har gett upp hoppet då kommer det å räddar en!! =) Jag hade verkligent tänkt SKIT SAMMA! Jag kommer aldrig få ett riktigt jobb i hela mitt liv... men ack så fel jag kanske hade =)
Nu ska jag inte tråka ut er mer, I let U know when I´m back hur det gick! =)

Klappa händerna när du är riktigt glad!!

Klapp Klapp!!